Alliansen är väl mer eller mindre ett minne blott. C och L säger nej till Kristerssons förslag att gå fram och prova stödet för en alliansregering. Innan valet frågade Åkesson hur det skulle gå till att bilda en alliansregering. Svaret var att det kommer gå, alliansen står enade. Det har nu visat sig att alliansen är slut, allt tack vare att C och L vägrar ens att prova stödet med hjälp av Sveriges tredje största parti, ett parti med mer än 1 miljon väljare. Småpartier kräver makt och utstängning av ett av de största partierna.

Allt detta är bara ett tecken på maktbegär till varje pris. Annie Lööf kan nu tänka sig en regering ledd av S och med Stefan Löfvén som statsminister. Samma Stefan Löfvén man lovade sina väljare att rösta bort och också gjorde. Sympatiröster på C för att detta skulle bli möjligt är utan tvekan så att sådana har lagts. Nu kan alltså samma partiledare göra Löfvén till statsminister igen.

Allt detta är inget annat än ett stort skämt. Istället för att samarbeta utifrån det läge som getts via ett demokratiskt val, väljer man att bryta alliansen, endast för att inte vara beroende av SD.

Kristersson är inte bättre han, innan valet sa Åkesson att det blir nej om ingen pratar med oss, men Kristersson fortsätter att ignorera. Han kan inte som en vuxen människa sätta sig ned och prata med Åkesson, trots att partierna i praktiken står ganska nära varandra.

Personligen tror jag ett nyval kommer närmare och närmare. Väl där tror jag det parti som kommer gå framåt är SD. Jimmie Åkesson är den enda partiledaren som står för det han sagt hela tiden. Den enda som kan stå rak i ryggen gentemot sina många väljare.

Alternativet är en regering där partier sviker sina väljare grovt och ytterligare fyra år av vanstyre blir ett faktum. Vare sig det senaste eller första alternativet kommer SD tjäna på det. Den stora nackdelen är att Sverige riskerar att styras mot avgrunden fyra år till.